Kennel Fanobi´s

Om rasen!

Den som väljer att skaffa en papillon får en liten hund med mycket fart. Man brukar säga att det är en stor hund i en liten kropp. Den är mycket intelligent och lättlärd, springer gärna i skogen ett par timmar , men älskar också att slappa i knät .Den kräver dock en fast hand i uppfostran då den ganska lätt annars försöker ” ta över”

Pälsen
Pälsen är lättskött, kräver dock att man borstar några gånger i veckan, särskilt bakom öronen där det annars lätt tovar sig

Klorna
Klorna klipps med ca 2 veckors mellanrum så att dom inte blir för långa. Beror dock på vilket underlag man går på

Tänderna
Tandsten är ganska vanligt hos rasen, därför är det viktigt kolla tänderna regelbundet ev borsta tänderna samt låta veterinären ta bort tandstenen.

PRA
Pra Progressiv Retinal Atrofi är en ögonsjukdom som finns hos rasen .Det är en ärftlig sjukdom som gör att hunden blir blind. Det krävs dock att båda avelsdjuren bär på anlagen.
Därför måste man ögonlysa alla hundar som skall gå i avel, gör man inte det kan man inte registrera avkomman hos skk.

PL
PL Patella luxation förekommer .Det är att knäskålen hoppar ur sitt läge, det finns olika grader av pl. Innan en hund går i avel besöker man veterinären och får en patellastatus där det framgår att hunden är frisk från patella.

RASSTANDARD
Standard för Papillon /Phalène (Epagneul nain continental)
Originalstandard: 1990-09-17
FCI-standard: 1998-04-06 (franska och engelska)
SKK:s standardkommitté: 1999-
Ursprungsland/Hemland: Frankrike/Belgien
Användningsområde: Dvärghund/Sällskapshund
FCI-klassifikation: Grupp 9, Sektion 9

Bakgrund / Ändamål
Den kontinentala dvärgspanieln (epagneul nain continental) förekommer i två varianter Papillon med stående öron och Phalène med hängande öron. Förutom öronen är rasstandarden identisk för dessa båda rasvarianter.
Papillon har fått sitt namn efter de fjärilsliknande öron som elegant befransade, skall likna en vacker fjärils vingar och betyder just fjäril på franska. Rasen lär dock ursprungligen ha importerats till Frankrike från Spanien. Några av dessa importer gavs som gåva till det franska kungahuset. Från det ögonblicket var rasens lycka gjord. Den lilla nätta hunden blev en trogen följeslagare åt hovets män och kvinnor. Från franska revolutionen hör man talas om att Marie Antoinette hade Papillons. På målningar från dessa tider påträffas den lilla hunden, som var nästan fullständigt lik våra dagars Papillons. Varianten med hängande öron har getts namnet Phalène, som betyder mätarfjäril på franska.

Helhetsintryck
Rasen är en dvärgspaniel med normal och harmonisk kroppsbyggnad. Den skall ha lång päls och ett måttligt långt nosparti, som skall vara kortare än skallen. Rasen skall ge ett livligt intryck, vara graciös men ändå robust. Den skall ha stolt hållning och ett lätt elegant steg.

Phalène: Varianten med hängande öron
Öronen skall i vila vara högt ansatta, klart över ögonlinjen. De skall bäras hängande, men ändå vara helt rörliga. De skall ha vågig päls som kan var mycket lång, vilket ger ett sött utseende.

Papillon: Varianten med uppstående öron
Öronen skall vara högt ansatta. Ytterörat skall vara öppet och vinklat utåt sidan. Den inre kanten på ytterörat skall bilda en vinkel av ungefär 45 grader mot horisontallinjen. Under inga som helst omständigheter får örat peka rakt uppåt likt ett spetshundsöra. Insidan av örat skall vara täckt av fin päls, som också kan vara vågig och de längsta hårstråna kan nå något utanför öronkanten. Däremot skall utsidan av örat vara täckt av lång päls som bildar behäng och som når väl utanför öronkanten.

Papillon tänder >>>>

En papillonvalp föds precis som alla andra valpar utan tänder. De första mjölktänderna bryter fram vid omkring två veckors ålder och tanduppsättningen är helt utvecklad vid ungefär åtta veckors ålder. Medan en vuxen hund ska ha 42 tänder så har en valp i regel 28 stycken.
Tidpunkten för de permanenta tändernas frambrytande påverkas av flera olika faktorer. Små raser får i regel sina permanenta tänder något tidigare än stora raser och tikar får dem något tidigare än hanar. De permanenta tänderna bryter igenom successivt.

Framtänderna (incisiver)	4-5 månaders ålder
Hörntänder (canintänder)	4-6 månaders ålder
Främre kindtänder (premolarer)	4-6 månaders ålder
Bakre kindtänder (molarer)	5-7 månaders ålder

Hos dvärghundsraser är det inte helt ovanligt att någon eller några mjölktänder sittre kvar och inte ramlar (främst framtänder och hörntänder). Om dessa tänder inte tas bort så kan de leda till att hunden får ett bettfel, men de kan också orsaka inflammation i tandköttet och vävnaden runtomkring. Kvarsittande mjöltänder bör med andra ord tas bort av en veterinär.

En papillon skall ha ett så kallat saxbett, vilket är den typ av bett som är korrekt hos de flesta raser. Saxbett innebär att framtänderna i överkäken sitter mitt framför framtänderna i underkäken. Dessa två rader med framtänder ska vidröra varandra samtidigt som underkäkens hörntänder ska sticka upp framför hörntänderna i överkäken och ligger i mellanrummet mellan framtänderna och hörntänderna i överkäken. Första kindtanden i överkäken pekar mellan första och andra kindtanden i underkäken och så vidare bakåt. En papillon skall dessutom, enligt rasstandarden, ha ganska kraftiga tänder.

Under tandlossningen så kan det hända att öronen kan bli mjuka och fladdriga och till och med ramla ner. För det mesta så brukar de ställa sig upp igen. Det händer också att en papillon är sen med att få upp öronen och det finns de som har varit uppemot året innan öronen har rest på sig.
Det kan också hända att valpen i samband med tandlossningen plötsligt blir rädd för något som den inte har reagerat på förut, den får en släng av "spökålder".

Papillon, liksom andra dvärghundsraser, drabbas lätt av tandsten och gör man inget åt detta så kommer de också att drabbas av tandlossning. Därför är det viktigt att man regelbundet borstar tänderna på sin hund. Skulle den få tandsten så rekommenderar jag att du uppsöker en veterinär som kan ta bort den, om du inte kan skrapa tänderna själv med hjälp av en tandskrapa.

2074